Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det svenska bibelöfversättningsarbetet. III o. IV. Af Artur Hazelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
gare för allmänheten. Någon påminde ock, att »då
messan under konung Gustaf den förstes tid lästes
på svenska, åtnöj-des folket ej dermed, men då hon
lästes på latin, så voro de, ehuru de intet förstodo,
fullkomligt belåtne»; och undrade talaren, om vi
derutinnan borde vara dem like. Hela frågan föll
emellertid, då presterskapet afslog betänkandet,
och adeln, sedan han afvaktat detta medstånds beslut,
med det samma förenade sig.
Kommissionen fick alltså sitta orubbad qvar. Den
åsigt, som af prästeståndets flertal synes hafva
omfattats, och som torde kunna sägas hafva fått ett
uttryck i pastoralutskottets nyss anförda ord, öfvade
emellertid ej mycken inflytelse på hennes verksamhet,
hvilken blott allt för mycket fortskred i den af
professor Lindgren utstakade riktningen.
Professor Lindgren, nu mera, sedan 1862, sjelf medlem
af bibelkommissionen, har äfven vid andra tillfällen
med skärpa uttalat samma öfvertygelse om arten af
den kyrkobibel, som af kyrkans målsmän bör hembjudas
församlingen. »Hvilken oro», säger han på ett ställe,
»hvilka bekymmer skulle t. ex. icke framkallas af
en texttrogen öfversättning af Jobs 19 kap. 25 vers,
som i vår nu gällande kyrkobibel har denna herrliga,
för hoppet om salig odödlighet trösterika lydelse:
»Jag vet, att min förlossare lefver, och han skall
på sistone »»uppväcka mig af jorden»», men hvilken
i en öfversättning, som gjorde anspråk på enlighet
med originalet och hade för uppgift att rätta af
Luther begångna misstag, omöjligen kunde försvara
sin plats, utan måste lemna rum för en helt annan,
vida tröste- och andefattigare tanke? Med ett enda
sådant allmänt bekant och på folkets läppar lefvande
kärnspråks i en texttrogen öfversättning oundvikliga
förändring skulle tvifvelsutan mera skada tillfogas
församlingen, än man gagnade henne med rättelse af
hundra andra, mindre innehållsrika.» Samma uppsats,
i hvilken dessa ord förekomma, slutar han på följande
sätt: »Må ingen tid anse sig frikallad ifrån pligten
att söka lemna sina bidrag till de heliga böckernas
allt rättare förstånd; och må stat och kyrka dertill
kraftigt uppmuntra! Men störom icke för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
