Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det svenska bibelöfversättningsarbetet. III o. IV. Af Artur Hazelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
en så utomordentligen stark kraft, att hvarje försök,
som löper i motsatt riktning mot detta, måste
varda till intet. Lika litet, som man skulle kunna
påtruga en nation ett nytt språk eller förmå folket
i ett särskildt landskap att på en gång ändra sin
provinsdialekt, lika litet, ja väl ännu mindre, låter
det sig göra att på en gång ombilda det tungomål,
hvari tron och troslifvet i kyrkan finna för sig
ett adeqvat uttryck. Att akta på detta tungomål och
söka sorgfälligt följa det, har man vid den senaste
proföfversättnirigens bearbetande ansett för en dyr
pligt och vigtig regel.»
De grundsatser i afseende på sjelfva tolkningsmetoden,
som för kommissionen vid utarbetandet af hennes
sista proföfversätt-ning af Nya testamentet varit
de ledande, torde af dessa hennes egna ord hafva ur
teoretisk synpunkt fått tillräcklig belysning.
Vi skrida nu till de praktiska bevisen för
den uttryckets oklarhet, som vidlåder 1861 års
tolkningsförsök, och till hvilken kornmissionen
genom sin förkärlek för den gamla öfversättningen
låtit förleda sig ända derhän, att hon mången gång
försmått att skingra det töckniga och dimmiga, ehuru
det kunnat ske blott med denna »nästan omärkliga
hand», hvilken hon sagt sig så gerna vilja använda.
Hvarken medgifver utrymmet, eller torde behofvet
kräfva, att vi meddela mer än ett jämförelsevis
ringa antal prof ur det framför oss liggande rika
förrådet. Yid sidan af kommissionens tolkning ställa
vi i de flesta fall en annan, vanligen äldre, hvilken
må kunna tjena läsarens omdöme till någon ledning,
utan att vi derföre vilja neka, att grundtexten en
eller annan gång kunnat bättre återgifvas än äfven
i denna senare skett.
Stundom är hela meningens byggnad sådan, att man
knappast med den största tankeansträngning kan
uppfatta innehållet, ehuru väl grundtexten icke
erbjuder några egentliga* svårigheter.
Svensk Liter.-Tidskrift. H. V. 1868.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
