Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönliteratur: Grefve de Camors. Roman af Octave Feuillet. Öfvers. af C. J. Backman. Af W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
Får jag ej älskas, så skall jag glänsa.» Ej fullt
så klart som de nu blifvit framställda stodo dessa
tankar för den stolta qvinnans själ; men dunkelt
kände hon dem, och de skulle småningom antaga mera
bestämda konturer. Härmed är ock nyckeln gifven till
det demoniska, som snart skall tjusa och förfära oss
i markisinnan de Campvallons person. Hennes ande är
rik och underbar, hon strålar i skönhet och snille;
men i verldshvimlet, i skimret af yttre ståt och prakt
vibrerar ännu hennes själ för den första kärleken. Nu
är den otillåten; men lika fritt och utan förbehåll
som hon erbjöd sin rena kärlek åt honom, i hvilken hon
då hoppades en make, lika fullt och helt skall hon
nu egna den brottsliga åt honom, den förste och den
ende. Och detta kärleksförhållande skall framträda i
all den äfventyrlighet, som hon älskar, ömsom belyst
af himlens blixtrar, ömsom af balsalens glittrande
kronor. Imellertid är Louis de Camors under sin första
vistelse hos generalen fullkomligt i okunnighet om
afgrunderna i detta hemlighetsfulla qvinnohjerta.
Angående Camors’ förhållande till Madame de Técle,
torde man till en början med skäl kunna säga, att
vi här ej varsna den hos Camors så ofta omtalade
förföraremakten; han böjer sig under Madame de Técles
vilja och krossar sin egen passion. Det är ej här
meningen att klandra detta sätt att framställa saken;
men det ger oss en anledning att påpeka, hurusom i
allmänhet man mera får höra berättas, att Camors är
en storartad intelligens, en med de flesta yttre och
inre företräden utrustad tjusarepersonlighet, än man i
verkligheten ser honom utföra några storverk. Förf:s
teckning af hufvud-personen hör till det mattare i
boken. Det är vidare en annan omständighet, som med
klander blifvit påpekad, särskildt af den person, som
i Revue des Deux Mondes granskat M. de Camors. Man
kan nemligen fråga sig, om det är möjligt, att en
moder sådan som Madame de Técle kan vilja uppfostra
sitt barn just för att blifva maka åt samma Camors,
som hon sjelf älskat, och om hvilken hon känner,
«att han icke lider af öfverflöd på grundsatser.»
Äfven denna anmärkning synes oss dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
