Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska blad af W. E. Öman. Ny samling. Af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
Samlingen öppnas med en af författaren så kallad
»Förbön» för sina visor, hvilka ega den djerfheten att
framträda i vår opoetiska tid, - en förbön, som de
alldeles icke behöfva, emedan all verkig poesi dock
alltid skall göra sig gällande äfven genom den mest
prosaiska tidsriktning, men som vi dock ogerna ville
undvara för dess enkla skönhets skull. Dock - skola vi
ega hjerta att säga det? - denna skönhet förefaller
oss böra hafva blifvit än mera ren, örn bilden i
slutstrofen varit mera sann och träffande. Författaren
yttrar om visan, som tränger sig fram förmäten:
Konvaljen lik - hvad är dess värde?
Ett vårens tidsfÖrdrif, Hon står der rädd på nyttans
gärde
Och skälfver för sitt lif.
Är det måhända misstag eller klandersjuka, om vi
anse, att den vackert tänkta bilden bl ef v e ännu
sannare och dermed äfven skönare, om »konvaljen» på
nyttans gärde utbyttes mot »konvolveln» och »vårens»
mot »sommarns»? Konvaljen växer dock ej på gärdet,
och våren alstrar ingenting till tidsfördrif;
hvad den gör, är dess allvarliga uppgift, äfven
när det gäller minsta grässtrå, hvaremot sommaren,
som bereder skörden, kan sägas alstra sina blommor
till tidsfördrif - liksom mannen sina visor. -
Vare dock härmed huru som helst: vår vitterhet är
författaren tack skyldig för den vackra gafvan,
och den poesi-älskande allmänheten i vårt land kan
ej annat än önska dr Öman många lediga stunder till
tidsfördrif af den ädla art som dessa »Lyriska blad».
C. E. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
