Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar om svensk verskonst. Aristophanes' lustspel Foglarne, öfvers. af Hj. Säve. Af M. Dalsjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264 ANMÄRKNINGAR OM SVENSK
VERSKONST.
den enstafviga propositionen bör vara obetonad, har
hr S. för öfrigt med en högst berömvärd konseqvens
iakttagit detta. Så vida vi ej sett förbi något
ställe, hafva vi här blott ett undantag, i dokmiskt
system v. 334
till pris gifvit åt den gudlösa slägt.
I detta uttryck kan prepos. icke sägas stå
postpositivt och der-igenom hafva tonen.
Att enstafviga pronomina personalia, possessiva,
interrogativa äro korta, så vida ej meningen fordrar
deras betoning, detta har just hört till den nyare
kritikens grundregler, och således har öfvers. icke
heller häri »afvikit». Det samma gäller om än efter
komparativ, som, hvad, ty, när, m. m. Af de sist
nämnda tillåter dock endast hvad (såsom frågeord,
ej som relativum) emphasis. Men vid användandet af
emphasis eller ordets betoning till följd af dess
starkt framhållna betydelse i satsen fordras stor
försigtig-het. Ehuru öfvers. tydligen har användt
mycken omsorg i detta afseende, hafva dock åtskilliga
afvikelser inträffat, i det pronomen blifvit långt
mot regeln. Ett motsatt förhållande, då pronomen
borde hafva varit betonadt, men ej blifvit det, är
ett betänkligare fel, som stöter Örat mer än om ett
sådant ord onödigtvis betonas.
212. du begråter sä din som min Itys, i det.
Båda pronomina äro helt säkert i det vårdade uttalet
lika mycket betonade i «så (så väl) din som min». I
v. 595
att en skeppare se’n ej nå’nsin på sjön skall
drunkna. - Hvad? Aldrig mer drunkna?
borde hvad vara långt. Der har också mer användts
mot regeln. Om interrogativet hvad kan och stundom
bör vara långt, så anse vi att relativet hvad
alltid måste behandlas såsom kort i likhet med
som. Öfvers. begagnar ett för öfrigt icke vackert
uttryck »hvad som» med följande betoning:
652. berättar uti en fabel hvad som vederfors
, 1069. Hvarje krypfä och allt hvad som bits.
Den, det, der, då o. d. kunna vara antingen
demonstrativa eller relativa (att artikeln den, det,
de alltid är kort, behöfver ej nämnas); skola de
betonas lika i båda fallen? Hr S. har härom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
