Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Literaturhistoriskt. B. E. Malmström: Literaturhistoriska afhandlingar. Af C. Wirsén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATURHISTORISKT. 273
poesiens lustgårdar, dem man dock högst älskat. Denna
afhandling har stora förtjänster; teckningen af den
romantiska skolans vacklande mellan godtycklighet
och vördnad för yttre auktoritet; framställningen
af Friedrich von Schlegels och hans broder August
Wilhelms literära tendenser må nämnas såsom det
bästa. Att för öfrigt ämnet ingalunda är uttöm dt,
torde lätt inses, likasom månget nytt uppslag och
mången ny synpunkt erbjuda sig för den, ii vilken
läst Hettners förträffliga bok om »die romaritische
Schule». Att Kleists arbeten så flyktigt omnämnas,
såsom kunnande jemte några andras hänföras »under
någon rubrik af de redan nämnda», förefaller
underligt, då denne man väl får anses som en verkligt
egendomlig och sjelfständig skaldenatur. Man får dock
medgifva, att han är »af mindre afgörande betydelse
med afseende på hela skolans karakter», och af
detta skäl borde han ej heller i förevarande uppsats
utförligt behandlas; men att inpassa honom under någon
bestämd kategori af de omtalade synes dock svårt.
Afhandlingeii om Ludvig XIY:s tidehvarf och om Goethe
utmärka sig genom stilens behag och framställningens
objektivitet; den senare förtjenar särskildt att
läsas af dem,, hvilka mot den store skalden riktat
beskyllningen för osedlighet i hans verksamhet
såsom författare. Kanske skola de derigenom få en
bättre uppfattning af »Die Wahlverwandtschaften»,
ett verk, som hos dem väcker så stor förargelse,
kanske mest derför - sit venia verbo - att de äro för
estetiskt obildade att förstå det. De fordra nemligen
i allmänhet troligtvis, att Goethe skulle med några
fingervisningar hjelpt dem på väg, i stället för
att så objektivt, så äkta konstnärligt gifvit dem
situationen; »detta är osedligt», borde han väl
då och då benäget hafva upplyst i fråga om Ottilia
eller Charlotte, i stället för att blott genom den
fortgående handlingen och upplösningen visa, huru
ingen ostraffadt förgriper sig mot de sedliga makter,
hvilka ega rätt att förbinda individen, äfven om han
ej skulle kunna ställa sig deras bud till lydnad,
utan att hjertat blöder och mycket »naturligt»,
som är af lägre art, uiider-tryckes. En anmärkning,
hvilken deremot med fog kan göras mot Goethe, oeh
hvilken likväl Malmström underlåtit att göra eller
upptaga, gäller bristen på verkligt fosterlänsk anda,
på patriotism. Man behöfver blott erinra om hans
förhållande under de Napoleonska striderna. Den
storartade bilden af skaldekonungens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
