Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bönhörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
234
Bönhörelse.
kunde han icke i bönen komma fram med annat än det,
som var Fadern behagligt.
Men väl kunde det hända, att han icke strax klart
såg, vad Fadern ville, och därför icke fullt förstod, vad
han skulle bedja om. Detta var fallet i Getsemane.
»Min Fader, om det är möjligt, så gånge denna kalk
ifrån mig!» bad han. Vägen ned i dödens dal syntes
för hans mänskliga natur så svår och motbjudande. Var
detta verkligen den enda vägen, som ledde till målet,
människornas frälsning? Men han tillade strax: »Dock
icke, såsom jag vill, utan såsom du vill!» I barnslig
tro och lydnad gav han sig under Faderns vilja. Han
var viss om att den väg, Fadern förde honom, var den
bästa, om den än för hans mänskliga natur var aldrig
så svår.
Och han vart bönhörd. En kort stund därefter storma
fienderna in i den stilla örtagården. Men vad finna de?
Icke en under ångest kämpande människa, utan en man,
som med full klarhet ser vägen till döden och är villig
att gå den. Hans bön är börd: han har fått visshet och
kraft från sin Fader. »Vem söken I?» frågar han med
stilla majestät. — »Jesus från Nasaret.» — »Det är jag.»
Och så följer han villigt med, undergiven Faderns vilja,
redo att såsom den gode Herden giva sitt liv för fåren.
Om han, Guds Helige, behövde spörja: »Fader, är det
möjligt, är det din vilja?» huru mycket mer behöver icke
en Jesu lärjunge säga så! Till och med Petrus förstod
så litet, vad Gud ville, att Jesus en gång måste säga
till honom rent ut: »Dina tankar äro icke Guds tankar,
utan människotankar.» Och om Herren Jesus behövde
bedja: »Ske din vilja — icke såsom jag vill, utan såsom
du vill!» huru mycket mer vi! Ty vår vilja är av
naturen en ond vilja, en vilja, som strävar emot Guds vilja.
Vi måste lära oss att viljelöst överlämna oss åt Gud,
bedjande, att han ville giva oss, vad han finner bäst och
nyttigast. Då kunna vi vara vissa om att han för vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
