Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Rätten till moderskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
Detta är det betydelsefullaste steg framåt som
kvinnan tagit, medan lion från djurhonans känslosfär närmat
sig människokvinnans. Och — hur stora lidanden
detta själsläge än må innebära för de enskilda —
ingen, som ser djupt nog, kan tveka i sin visshet att
här stå inför lifslinjen.
Denna torde däremot ej sammnfalla med de
kvinnors väg, som nu kräfva frihet till moderskapet, ej
endast utan vigsel men äfven utan — kärlek!
De, som hoppats att kvinnans oberoende genom
arbetet skulle trygga mannens visshet att vara älskad,
hafva ej beräknat kvinnans beroende af mannen i och
för sitt lifsinnehåll. Detta beroende, som naturen
ej samhället danat, drifver ännu mångfaldiga, i
öf-rigt själf ständiga, kvinnor till äktenskap utan kärlek.
Och det drifver andra kvinnor, som vilja bevara sitt
oberoende genom att icke ingå äktenskap, till önskan
att utan detta nå moderslyckan. Den nya kvinnans
vilja att lefva genom sig själf, med sig själf, för sig
själf når sin spets när hon nu börjat betrakta mannen
endast som — medel för barnet!
Fullständigare kunde kvinnan knappast hämnas
öfver att själf under årtusenden ha varit behandlad
som medel!
Man bör dock hoppas, att den kvinnliga
hämndlusten ej länge behåller denna form. Kvinnans
förnedring till medel har fördröjt mannens och hennes
egen utveckling. Men samma förnedring för mannen
erhölle samma verkan och barnen torde komma att
bli lika lidande genom kvinnans missbruk af mannen
som genom hans af henne!
Barnet måste vara själfändamål. Det behöfver
kärleken som sitt ursprung; det behöfver hos sin mor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
