Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Fri skilsmässa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 LIFS LIN JER
att åt hvarje förhållande ge det enaståendes värde,
det afskildas, aldrig förut varandes, aldrig mer
åter-kommandes prägel. Som renässansens lifsdyrkare ha
vår tids börjat återfå makten att njuta starkt och
lida starkt, den makt, som alltid bevisar stigande
andlig enhetlighet, en ny kraftsamling genom en ny
religiös känsla.
Det nya sättet att se lifvet ur »evighetens
synpunkt», medför äfven möjligheten att sammanpressa en
lifstid i ett år, ett år i en dag och att sålunda göra
Stunden til en salig Sum av Evigheder.
För denna lifssyn blir lyckans varaktighet mindre
väsentlig, än dess fullhet medan den varar.
Spinoza, hvilken skildrat svartsjukan så som ingen
annan, har äfven om kärleken uttalat det djupa ordet:
ju större själsrörelse vi hoppas att den älskade genom
oss erfar, ju mer den älskade är af fröjd bestämd i
sitt förhållande till oss, dess större är äfven vår egen
kärlekslycka.
Nutidsmänniskan har börjat skilja begreppet om
denna »största fröjd» från den lifstida äganderätten.
Och därmed har äfven svartsjukan i dess lägre form
börjat försvinna.
Svartsjuka hör som andra skuggor till det
upp-och nedgående ljuset och svinner som dessa i den
fulla middagsklarheten. Men dess känslobetoning har
blifvit en helt annan, sedan människan vet att det
är ett under — ej en rättighet — 0111 solen för henne
står stilla på sin höjd. Nutidens högst utvecklade
människor säga »jag är älskad» eller »jag är icke älskad»
med samma enkelhet, som de säga solen skiner eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
