- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud II /
307

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

307

;i ml ra, liksom det sinande af den egna lifsdugligheten
eller det själens hårdnande, som ofta orsakar just dem,
inan offrat sig för, större lidanden, än om offret
utebli [vit! Pliktkänslan är ej själens enda berättigade
rörelse. Och när denna därför får fri väg på bekostnad
al’ andra lika berättigade, då följer med nödvändighet
I i 1’shämmande verkningar, öfver hvilka viljan lika litet
är herre som öfver de skador, vi ådraga oss för att
rädda en annans lif.

Den lifsvidriga pliktlära, som sålunda gör allt det,
som gäller andra, hurudana dessa än må vara,
I i II den högre plikten, men det som gäller mig själf,
hur värdefull jag än må vara, till den lägre,
måste utrotas af vissheten: att allt, som, g äller
mig, också gäller de andra. Ja, jag har endast
rätt att offra något af mina största lifsvärden, när
jag därigenom vinner ett högre värde åt
mig själf och de andra än min egen
lifs-I’ u Ila tillvaro innebär. Så kan man t. ex. ge
sitt lif för sitt land, sitt verk eller en medmänniska;
ge sin kärlekslycka för sitt land eller sitt värf eller
sina barn. Men ej obetingadt för det närmast
liggande krafvet t. ex. föräldraviljans eller
samhällsför-domens eller löftesuppfyllelsens eller en annans
räddning. Medan enligt pliktläran en Beethoven bör ge
sill, lif för att rädda en idiot, menar lyckoläran att
hela idiotanstalten må gå under, om det är oundvikligt
för att rädda en Beethoven!

Då människan först lärde sig uppge stundens kraf
för aflägsnare mål — den lärdom, som hvarje nytt
släktled måste inhämta under sin fostran till »kultur»
från »natur» — var det psykologiskt oundvikligt, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-2/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free