Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
icke, att den ledande tanken hos platonikern sora hos
stoikern och epikurén var en strålande maktkänsla:
människosjälens visshet att kunna befria sig själf
genom att göra sig till herre öfver sina yttre villkor,
öfver sin smärta som sin njutning; att kunna dana
sin lefnad efter sitt eget högsta ideal; att i allt sitt
görande eller underlåtande uttrycka sitt innersta, så
som konstnären uttrycker sig i sitt verk. Denna
antikens tanke återfödes i och med hela den öfriga
renässansen. Där återvaknade i främsta rummet antikens
syn på människonaturen, den syn, som afvisade
medeltidens tro på en människonatur, som behöfver frälsas.
Mot läran om den syndfulla naturens helgelse genom
nåden, ställde renässansen åter människonaturens
själf-befrielse genom kultur af den fullkomningsmöjliga
egenarten. Renässansens mest fina och mångsidiga
konstnärer voro besjälade af denna tanke. Starkt
framträder den hos Leonardo, dock ännu mera hos
Alberti, han som en solglad morgonstund vid en klar
källa under bokarnas djupgröna hvalf talar till den
»platonska akademien» om det kontemplativa lifvets
betydelse; han som ser uppfostran, arbetet, umgänget,
vänskapen, naturen nr själsdaningens synpunkt,
liksom. han ur denna, bevisar företrädet af landtlifvets
lugn och fädrens seder. Hans konstnärligt enhetliga
lifsförnimmelse meddelar honom skönhetsintryck
genom det goda, liksom intryck af det goda genom det
sköna: de olika intrycken sammansmälta hos honom
som hos den själsfina nutidsmänniskan. Firenzes
domkyrka rör honom sålunda som musik, medan musiken
är honom en andakt, där sinnlig ljufhet och religiös
oändlighetskänsla i förening ge honom tårarnas vällust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
