- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud II /
426

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

426

egen tank e, ja, inrikta den på själfva sina bödlars
känslor och tvinga sig att se sin egen misshandling
från bödlarnas synpunkt!

Men bli dessa själfulla sålunda nästan
allförstående, så är däremot den förståelse, de själfva af
andra än hvarandra möta, ännu ytterst ringa.

Mot själens människor stå deras eviga fiender,
förståndets män, de »idealiska» som de materiella
»kulturtjänarna», de som förbruka sig själfva och andra
på frambringandet af kulturvärden, utan att bekymra
sig om de själstillstånd, i hvilka värdena inpassas;
som ej ana, att det kulturvärde, de framför allt borde
frambringa, vore sin egen själ. Hvad de bekymra
sig om är tänkesätten. Idealisten går blind förbi den
renaste själ, om den är »gudlös»; materialisten går
lika blind förbi en lika strålande själ, om den är
»gudlig»!

Äfven s]älens människor skapa — medan de skapa
sig själfva — andra kulturvärden. Vår tids nyromantik
insér det ensidigt tillgodosedda känslolifvets fara; den
vet, att det dådlösa känslofrosseriet var parasitväxten,
som sög lifskraften ur stammarna i den äldre
romantikens skogsdjup. Som Goethe känner den att d u
g-ligheten ensam ger personligheten rötter i jorden,
rötter, som sedan nära hela det öfriga själslifvet;
känner att det välgjorda och kärvordna arbetet
meddelar en hög, själsvidgande lyckokänsla. Ingen
iakttagelse är sannare än Nietzsches: att själens styrka
växer genom hvarje allvarligt arbete för att
genomtränga och forma ett stoff; att »arbetet blir en sten,
som faller i själen, en sten kring hvilken allt vidare
ringar bilda sig». Enhvar kan omedelbart på sig själf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-2/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free