- Project Runeberg -  Lifslinjer / II. Människan och Gud II /
502

(1903-1906) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

502

LIFS LINJER

Först blir den farlig för den fortsatta utveckling,
som i detta lifs full b et har sin närmaste
b i n cl e p u n k t, såsom redan är framhållet. Sedan för
nuet. Nuet — det vill säga den sekund af evigheten där
vi i ögonblicket stå — är lika viktigt som allt föregående
och allt efterföljande. Hvarje lifsform — och hvarje
skede inom den lifsformen — följer på den nästa, som
ekrarna följa hvarandra i ett rullande hjul. Hvardera
är en del af rörelsen i det hela, ingen är mål eller
medel, ty alla äro liktidigt båda delarna. Eller man kan
säga att hvarje lifsform — och hvarje skede inom
denna — är ett stycke af en väg. Färdas någon det
stycket i sömn eller mörker, då är detta stycke för
honom förloradt; hvad det kunde gifvit honom, kan
han aldrig återfå. Och det blir ingen ersättning, att
han kanske senare kommer till skönare ställen af
vägen!

Betraktad såsom väg allenast till evighetens mål
har jordelifvet blifvit en brådskande, på intryck fattig
ämbetsresa. Först när resan blir betraktad som sitt
eget ändamål, som »nöjesresa», kommer den att ordnas
så, att den ger all rikedom den kan innebära.

Den lifstroende delar Spinozas och Feuerbachs
begrepp om evigheten, såsom förnummen icke genom
oändlighet i tid utan genom oändlighet i innehåll. Och
dessutom — hvad är »nu» och hvad »evighet», hvad det
»varande» och hvad »det som varit»? Vore än detta
»nu» kort som ett ögas blink, hinna dock billioner
etersvängningar att i den blinken bli ett »förflutet».
Hvarje n u är således ett fordom, hvarje fordom
alltjämt ett nu. När denna höstkväll månens silfverbåge
står spänd mot rymdens hvitblå klarhet, som omsveper

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/2-2/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free