Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532
LIFS LINJER
VI.
1) Docenten A. Herrlin har på ett klargörande sätt
utvecklat denna tankegång i Själslifvets underjordiska
värld.
Sedan han visat, att de företeelser, som anses bekräfta
människans samband med en utomjordisk värld och hennes
besittning af öfverjordiska krafter, nästan aldrig hålla stånd
inför den vetenskapliga bevisföringens kraf, framhåller han:
att telepati och clairvoyance mycket väl kunna bli fakta, som
lika väl kunna inordnas i vår naturförklaring som Teslaströmmar
eller Röntgenstrålar. Hjärnan kan äga en hittills outforskad
egenska,’ i-att utan hjälp af sinnena mottaga intryck. Om t. ex.
clairvoyancen således bevisas vara ett sakförhållande, skall detta
endast bekräfta den oryggliga lagbundenheten och
nödvändigheten inom naturen och människolifvet.
Och, fortsätter A. Herrlin, det är ej otänkbart, att
människan skulle kunna vara undermedvetet
allförnimmande; att, såsom Leibniz menade, hvar enskild speglade
det hela, förnam allt; att detta är den andliga motsvarigheten
till det fysiska sammanhang mellan tingen, i kraft af hvilket,
hvarje kropp omedelbart mottager verkningar från alla och
verkar på alla. Sålunda kunde det närvarande vara hafvande
med det tillkommande och ett fullständigt samband äga rum
mellan tingen, huru aflägsna de än vore, så att den, som
vartill-räckligt skarpsynt, verkligen kunde se det ena uti det andra .. .
Människans åtrå att förstå allt omkring och inom sig,
måste leda till ett vidgadt intresse för det mystiska. Men
samtidigt kommer hon ej att vilja någon annan förståelse än
den, som kan inordnas i en enhetlig naturuppfattning.
I sin bok Modern Vidskepelse har likaledes Karl af
Geijerstam framhållit, huru helt spiritismen tillhör människosjälens
barndomstid, den då man bakom hvarje naturföreteelse sökte
ett människoliknande väsen. Denna animism blef redan i Hellas
bekämpad af de tänkare, som började förklara företeelserna
ur natursammanhanget samt bringa de nya och obekanta i
samband med de bekanta, för att sålunda förstå dem. Och intet
torde vara troligare, än att de »öfvernaturliga fenomenen» en
gång komma att förklaras ur den normalt verkande hjärnans
ännu outredda egenskaper; med andra ord att man ej heller
på detta område kommer att frångå den vetenskapliga
grundsatsen att ej bruka flera förklaringsgrunder, än man behöfver . . .
Och, spiritismen till trots, blir — säger en fransk psykolog —
böjelsen för hemlighetsfulla förklaringsgrunder allt svagare, ehuru
sådana städse skola återkomma, eftersom vetenskapen aldrig kan
upphäfva, endast flytta sina gränser, och det outforskade om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
