Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Själfhärlighetens samkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄLFH ÄRLIGHETENS SAMKÄNSLA 15
Und so läng du dies nicht hast,
dieses: stirb und werdo I
Bist du nur ein trüber Gast
auf der dunklen Erde.
Helhet, detta var hans kraf på sin egen sora på
andjas personlighet. Han ser på denna sora konstnär
och naturforskare. Medan kristendomen kräfde vissa
»dygder» och fördömde vissa »synder» — alldeles
likgiltig för det organiska, sammanhängande, stilenliga
— anbefaller Goethe bevarandet af de fel, som äro
nödvändiga för personlighetens enhetlighet. Han vet
att man kan ödelägga det värdefulla, under
sainvets-sjuka strider mot den »naturliga» människan.
Den genom Linné allmänvordna meningen om
de, genom skapelsen en gång för alla fastställda,
typerna, gällde ju äfven människan (1). De individuella
olikheterna betraktades då — som nu — af tron
eller tänkandet endast sorn olikheten mellan amforan
eller bägaren, skålen eller fatet: individerna voro
mer eller mindre stora eller sköna käril af samma lera.
Goethe eggas genom Linné till de motsägelser, som
stegvis leda honom liksom Diderot till
utvecklingsbegreppet inom naturen, och för Goethe sora för Diderot
blef personlighetstanken, med dess nutida innebörd,
den själfklara följden af nämnda begrepp. Hvarje
egenart, var ej endast nödvändig, den var en rikedom
för det hela. Likformandcl enligt något utifrån gifvet
ideal blef således en orimlighet. Verktyg och verkningar
höra samman. Att den ena delen och den ena
egenskapen öfverensstämmer med den andra, detta gör hvar
särskild människa — liksom hvarje annat väsen — till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
