Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Själfhärlighetens samkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XII
LIFSL1NJER
tåligt under den känsla af osäkerhet, som uppstod, när
kristendomen ej längre gaf den ovillkorliga etiska
ledningen. Det, sedliga ansvaret kändes oerhördt tungt
under vissheten att ingen synd kan afplanas; att
hvarje handling är oförgänglig, att den fortsätter sig
i alltjämt vidgande ringar genom alla tider. Man bar ju
då ej allenast sin egen utan andras själar i sina händer!
Foten vek därför lättast in på själfförsakelsens väg.
Själfhäfdelsen blef den svåra plikten. Ja, det visade
sig att alla slags »kristliga» dygder växte på
»utilis-mens» lika väl som på kristendomens grund. Och
när Nietzsche angrep utilismen, var det emedan han
— och ej utan skäl — ansåg den göra lifvet tamt
och gynna hjordmänniskornas själfsäkerhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
