Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Själfhärlighetens samkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
LTFSLINJER
genom att förhjälpa andra till densamma. Men äfven
om så ej sker, om den finbildade endast, själf njuter
lifvet som en fest, så gör han — genom sin blotta
tillvaro — lifvet festligare för andra. Ja, det är rikare att,
missbrukas af en andligt rik människa, än att
uppskattas af en andligt fattig!
Dc fullkomligt själfulla upplefva andra människor
så, som medeltiden upplefde under. Men de fullkorn
ligt själfulla tveka därför icke heller att betrakta sin
(igen kultur som själfändamål.
Ty de veta att den hösgta lycka vi kunna bereda
andra — den att upplefva oss eller att af oss
upp-lefvas — är en följd af den högsta lycka, vi beredt oss
själfva. Fulluppskattningen af andra växer ur ini 1
-utvecklingen af oss själfva.
Och hvad som sålunda gäller om personligheten
själf, gäller om dess verk.
Mot individualismen betonas, att det originella
verket visar sig som sådant först mot tidsförhållandenas
bakgrund, liksom att det blir ett kulturverk först
genom sitt samband med det hela.
Ingenting är obestridligare. Men de så talande
glömma att hvarje originellt, verk först af
eftervärlden erhåller sin rätta plats inom
tidsförhållandena och uppskattas i sitt samband med det hela!
Vore det ej så, då uppstode aldrig på något
område någon strid mellan konservativa och radikala
synpunkter på tillvaron! Då insåge hvarje ny tid
värdet af de originella verken och tankarna. Då vore
det egenarten, som de äldre skattade hos de yngre.
Då blefve den enskildes »själfframställning» — icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
