- Project Runeberg -  Lifslinjer / III. Lyckan och skönheten I-II /
216

(1903-1906) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skönhetens sedelag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

234

LIFSI.INJER

förgreningarna af ett enda verk — och vi behöfva
då ej tänka tillbaka på de sedan årtusenden verkande,
utan endast på de sedan årtionden, t. ex. Wagners
operor — skulle vi se dem som ett stort ådernät inom
släktets andliga organism! Verket blir en hjärtpulsåder
för det folk, inom hvilket det danats. Men genom sina
finaste förgreningar förbinder det människorna ur alla
folk och för alla tider. Det. vissaste, vi veta om forntiden,
är hvad vi veta om de själar, som skapade eller älskade
vissa skönhetsvärden, dem vi ännu i dag lyckliggöras
af. Skönhetsfröjden danar en ras inom raserna, ett folk
inom folken, ett språk inom språken, en musik inom
musiken. Hvem möter t. ex. Mona Lisas leende utan att.
där läsa Leonardos — och därmed äfven Spinozas och
Goethes — hela lifskänsla sammanfattad i en båglinje?
Hvem upplefde samman med en annan Beethovens
nionde symfoni utan att den ene ordlöst biktade för
den andre? Det finnes verk från hvilka vi måste
vända bort våra ögon, om vi ej vilja röja oss för de
kringstående. Man vet genom det sätt hvarpå en
människa gripes af en Dantestrof, en
Shakespeare-gestalt, huruvida man andligt tillhör samma ras.
Vänskapen liksom kärleken börjar ofta i samfröjden öfver
ett konstverk och oundvikligheten af en brytning blef
ej sällan klar inför ett sådant!

Att förena människor från olika land och tider,
människor, som aldrig sett eller kunna komma att se
hvarandra; att nödga oss lida deras lidande, älska
deras kärlek, fröjdas deras fröjd, förstummas af deras
kval, allt detta mäktar konsten. Den mäktar förena
människor i samtiden med band, starkare än blodets.
Den mäktar öfverbygga klyftor — t. ex. nationalhatets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/3/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free