Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skönhetens sedelag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•228
I.IFSLIN|ER
lust, medan det verk, som ej sätter oss i inre rörelse,
för oss blir förfeladt. (6).
Den e t i s k e estetikern kräfver att konstnären
själf skall äga en sedlig karaktärsriktning, som
ur-väljer och afgränsar enligt etiska värdesättningar,
såväl när konstnären handlar som enskild människa
som när han väljer och danar sitt stoff.
Den este ti ske etikern däremot kräfver att
konstnären skall visa sin enhetliga karaktär i sin konst
och där visserligen aflägsna det likgiltiga och tillfälliga,
urvälja och afgränsa. Men icke ur etiska synpunkter,
utan ledd af de konstnärliga daningslagar, som åt
verket gifva den största fullhet af lif, det säkraste
fortbestånd bland de lefvande verken, med ett ord
den högsta kraftmeddelande makt inom lifvet i nuet
och i framtiden. När så skett, då har verket
själft blifvit en af lifvets stora,
nödvändiga former; då har det inträdt såsom en
ny kraft i lifvets stigande rörelse.
»Världen ligger för konstnären som för sin
skapare» (Goethe). Och konstnären visar sig som en stor,
opartisk, allälskande Gud, när han väljer det »jordens
stoft» ur hvilket han ämnar dana människor. Vare
sig stoftet blir en Jesus eller en Satan äger det i
samma grad hans fadershjärta.
Ty han ser ur »evighetens synpunkt»: det onda
i det goda, det goda i det onda, det hela i den ene,
den ene i det hela. För den äkta konstnären är
världen besjälad sinnlighet eller försinnligad själ. I sina
verk ger konstnären således den högsta uppenbarelsen
om »frälsningens väg» för vårt, ännu under tudelningens
lidanden suckande släkte 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
