- Project Runeberg -  Lifslinjer / III. Lyckan och skönheten I-II /
234

(1903-1906) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skönhetens sedelag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

234

LIFSI.INJER

under fordran att det »harmoniska» eller »heroiska»
landskapet borde vara konstens ämne, icke det ödsliga
och enformiga, från hvilket den »allmänmänskliga
känslan» rysande vände sig. Nutidens landskapskonst
undviker egentligen endast det i sin omgifning ofärdiga
eller till sin omgifning ej anpassade, emedan detta
vanligen är det karaktärslösa. Allt annat har konsten
af vunnit ett skönhetsvärde och därmed
mångtusen-faldigat skönhetsfröjderna i naturen I Ja, den torde
alltmer äfven ur det halffärdiga eller ödelagda vinna
skönhetsvärden. Nu synes ju tallmon skönare än den
sköflade skogsmarken? Och dock kunna den senares
silfvergrå stubbar, mellan strån och blomster, äga något
af samma sorgens höghet, som hvilar öfver de, likt ett
gråmantladt folk hukande, stenarna på gamla
judekyrkogården i Prag, där hvar vår breder en grön slöja
öfver det seklernas ve, som säger sitt sista, stilla ord
i dessa vårdar. Den första barfläckiga våren synes
oss ju minst vacker? Och dock kan en nordisk
marskväll äga en luft och ett ljus, hvilkas härlighet konsten
ännu aldrig mäktat återgifva!

Men som allmän sanning torde dock kvarstå,
alt det i någon riktning fullt utpräglade, en
kraftutveckling, som helt nått sitt mål, ger oss det mest
lifsstegrande skönhetsintrycket. Våren i dess mjällaste
friskhet, sommaren i dess rikaste fullhet, hösten i dess
gyllenrödaste prakt, vintern i dess renaste hvithet,
liksom hvarje olika natur då den är mest sig själf —
med andra ord ju mer haf, ju mer skog, ju mer hed
som hafvet och skogen och heden förete — dess mer
helt blir intrycket och dess mer betager det oss. Af
samma skäl bli landskap, där växling och mångfald

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/3/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free