- Project Runeberg -  Lifslinjer / III. Lyckan och skönheten I-II /
278

(1903-1906) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Sällskapslifvets skönhetsbud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

278

UFSI.INJER

hvad skulle de säga om den domares moral, som
endast läte a n k 1 a g a r e n, ej den anklagade tala ?
Enhvar har full rätt att afhålla sig från att ta
kännedom om saker, dem en person, hvars omdöme man
litar på, anser värdelösa. Men då har man också
plikten att ej själf tala med i saken, lika väl
som man har plikten att ej aflägga vittnesmål om
hvad man icke bevittnat!

Det är denna andliga lånevana, som mest,
förfular sällskapslifvet och kommer det att förfela sin
uppgift. Det nyssnämnda isiga motståndet i fråga om
nya tankar kan enhvar slutligen bryta, som har något
af vårsol eller vårvind i sitt väsen. Men ingen kan
hindra att, i de flesta samkväm, alls inga värden
utbytas I Ty flertalet har inga egna tankar eller
meningar att komma med, utan endast utifrån lånade.

Och är denna brist på renlighet — eller redlighet
— ömklig redan när det gäller våra medmänniskors
verk, huru mycket ömkligare är den icke när det
gäller deras lif, deras personligheter!

Ofta gaf redan förtalet och dess tragiska
verkningar stoff åt dikten. Men månne någon brukat detta
med mera makt än Björnson i f lere af sina verk,
framför allt i Paa Guds Veje samt Paul Lange
og Tora Parsberg? I den första dikten låter
Björnson Ragni gå under, Ragni, detta veka, blomfina
väsen, som frös till döds i den köld, människorna
skapade omkring henne och hennes man. Och det var
ej blott den afsiktliga elakheten från onda ögon och
onda tungor, som dödade henne. Det var goda
människors samvetslöshet i att fälla hårda omdömen om
ting, där de intet visste; deras tro på sin fulla rätt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/3/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free