- Project Runeberg -  Lifslinjer / III. Lyckan och skönheten I-II /
293

(1903-1906) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Sällskapslifvets skönhetsbud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SÄ LLS K A PS LIFVETS SKÖNHETSBUD

293

naturen, i sin skäraste skönhets snabbflyende stunder,
öfverfylles till druckenhet.

Men ur vissheten att åtrå ömöjligheter —
åtminstone omöjligheter tillsvidare, innan människan
vidgat sina gränser — uppgick den trösten: att vi
kulturmänniskor, som förlorat vildens och djurens fina
sinnen för den yttre naturen, ersatt denna finkänslighet
genom en den motsvarande finhet i uppfattningen af
den andliga värld, vi skapat ur och åt oss själfva.
Men också den trösten blef kort. Ty med ens slog
det mig huru vi — såväl genom ofrivillig
begränsning som genom frivillig inskränkthet — äfven på
detta område uppfatta allt med slöa sinnen!

Den i våra dagar ömsom förhärligade, ömsom
förbannade själfanalysen tyckes tala för motsatsen. Aldrig
har man med strängare vetenskaplig metod trängt in
i själslifvets, liksom i den öfriga naturens, hemligheter.
Aldrig — utom på de stora franska moralisternas
dagar — har man med större författarkonst skildrat
sina psykologiska upptäckter.

Men månne ej vår tid uppöfvat förmågan att se,
på bekostnad af den lika betydelsefulla att lyssna?

En nyproven^alsk diktare säger i en sonett att,
liksom han med sitt öra lutadt mot en snäcka, ur
dess rosenröda inre hör återljudet af hafvets brus,
så kan han, lutad mot sin älskades öra, under hennes
tystnad dock förnimma »hvad hennes hjärtas djupa
vågor hviska». Den diktaren visste att lyssnandets
konst är ett med kärlekens. Om vi således nu lyssna
sämre, beror detta kanske därpå att vi, trots vår
mångsidiga verksamhet för vårt släkte, äro kallare för
individerna inom detsamma; att vi, medan vi allt ifrigare
19. — LifsUnjer. III.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:41:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livslinjer/3/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free