Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Samhällsskönheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV.
Sctmfjällsffönfyetett.
Et néaiimoins elle est la totale harmonie
Qui se transforme et se restaure i 1’infini,
Par à travers les mille eflorts que l’on croit vains.
Elle est la elef du cycle humain,
Elle suggère à tous Texistence parfaite,
La simple joie et 1’effort éperdu,
Vers les temps claira, baignés de féte
Et sonores, là-bas, d’un large aceord inentendu.
Quiquonque espère en elle est au delà de l’keure
Qui frappe aux cadrans noirs de sa demeure;
Et tandis que la foule abat, dans la douleur,
Ses pauvres bras tendus vers la splondeur,
Parfois, déjà, dans le mirage, ou quelque äme s’isole,
La beauté passé — et dit les lutures paroles.
(Em. Verhaeren.)
I.
Brfrk rom mon om samhällsskönheten är måhända lika
fföffi gammal som samhället.
Var den åtminstone icke kärnan ide lagar,
som bära Mose namn, i Laotses visdomsord, i Platos
stat, i det Guds rike, de kristna bidade?
När antikens skönhetsvilja återvaknade, tog äfven
drömmen om samhällsskönheten ny; form t. ex. i det
Utopia, som fått så många följdskrifter. Men
drömmen förblef de ensamma själarnas, ända tills
upp-lysningstidehvarfvet gaf den medborgarrätt bland de
verklighetsvärdiga tankarna.
Oftast utgör en tids allmänmening om den
närmast föregående en del sanning på två delar fördom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
