- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
34

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Min första bekantskap

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för det bästa i lifvet, svarade han genast: »Supa!» Först
en resa till sjöss — för man måste ju lefva och skaffa sig
medel — och så fick man sin hyra och så söp man af alla
krafter. Se’n fick man nöja sig med små fyllor emellanåt,
låta bjuda sig af kamrater, som hade några slantar till
öfvers, så som jag nu hade haft, och när inte det gick
längre, gjorde man en ny sjöresa och började samma
kretsgång om igen.

»Men kvinnor då?» framkastade jag, när han hade
slutat prisa supandet som lifvets enda ändamål.

»Kvinnfolk!» Han satte sin bägare hårdt i bordet och
började orera med stor ifver. »Nej, se det ä’ då en sak,
som min uppfostran har lärt mej att hålla mej ifrån.
Det lönar sej inte, kamrat, det lönar sej inte. Hvarför
skulle, en så’n karl som jag bry sej om kvinnfolk, kan
ni säga mig det? Jag tänker bara på min mor, — och
det kan vara nog — huru hon klådde på ungarna öfver
lag och trätte på gubben far, när han kom hem, hvilket
hände mycket sällan, det vill jag lofva. Och hvarför ?
För mors skull! Hon gjorde honom inte lycklig, det var
hela saken. Och det där andra lösa patrasket — hur bär
dom sej åt mot en stackare, som har några shillings i
fickan? Först laga de att han blir drucken, och det
ordentligt, och se’n hjälpa de honom af med sina pängar så
raskt som när man tömmer ett enda glas. Jag vet’et allt.
För att jag har allt varit med, jag också, så jag vet hvilket
som ä’ hvilket. Och det ska’ jag säga er, att där det ä’
kvinnfolk med i spelet, där blir det bara bråk och oväsen —
skrik och skrän, och trätor och slagsmål, och knifskärning
och polis och magistrat — och så en månads hårdt
arbete efteråt och ändå ingen hyra, när man kommer ut.»

»Men hustru och barn», envisades jag, »ett eget hem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljafgrund/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free