- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
89

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. I härberget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Det Finns också karlar i London», sade en som satt
midt emot mig vid bordet, »som får så mycket mat
dom vill ha, utan att nå`nsin tänka på att ge sig af utåt
landsbygden. Stannar i London året om. Och inte
behöfver dom heller se sej om efter sofplats förrän nio eller
tio på kvällen.»

Detta påstående bekräftas i korus af de öfriga.

»Men dom ä‘ sabla knepiga karlar, dom», sade en
beundrande röst.

»Visst sjutton ä’ dom det», sade en annan. »Men det
ä’ inte så’na som ni och jag, som kan komma ut med
det. Så’nt där får lof att vara medfödt, ser ni. Dom där
har öppnat vagnsdörrar och sålt tidningar ända se’n dom
föddes, och det har deras fäder och mödrar gjort före
dem. Dom ä’ tränade till`et, ser ni, men så na som ni
och jag skulle svälta ihjäl på den kommersen.»

Äfven detta bekräftades genom ett allmänt
instämmande, och likaså påståendet att det fanns luffare, som lefde
året om på spejken och aldrig fick en enda hit annan
föda än skilly och bröd.

»Jag fick en gång en halfkrona på spejken i
Strafford», sade en ny stämma. Allmän ögonblicklig
tystnad, alla ville lyssna till denna underbara historia. »Vi
va’ tre stycken, som skulle krossa sten. Vinter var det
och sabla kallt. Dom bägge andra sa’, att dom ville vara
fördömda, om dom gjorde det dom skulle, och dom
gjorde det inte heller; men jag höll ifrigt på med mitt,
för jag ville bli varm, förstår ni. Och så kom
vaktmästarna, och dom andra fick krypa in på fjorton dar, och när
vaktmästarna fick se, hvad jag hade gjort, så gaf dom
mej hvarsin slant, och jag fick gå »

De flesta af dessa män — ja, egentligen alla —tycka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljafgrund/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free