- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
122

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Kröningsdagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gade jag en gammal man, som satt på en bänk i Green
Park.

»Hvad jag tyckte om’et’.’ Ett sabla godt tillfälle att få
sofva, sa’ jag till mej själf — med alla byglarna upptagna
på annat hall, — så jag smet om hörnet där i sällskap med
femtio andra. Men jag kunde inte sofva ändå, för jag låg
där hungrig och tänkte på, hur jag hade arbetat i hela mitt
lif och nu inte har en plats att hvila milt hufvud på. Och
jag låg och hörde all den där musiken och hurrandet oech
kanondundret, tills jag nära på blef anarkist, och
önskade, att jag kunde ge öfverstekammarherrn ett skott.»

Hvarför han nu egentligen ville skjuta honom, det
kunde jag inte förstå, och det kunde inte han heller, men
det var i alla fall så han hade känt det, förklarade han
— och så resonnerade vi icke mera om den saken.

Då mörkret nalkades, flammade staden upp till ett
enda ljushaf med stänk af grönt, af bärnstensfärg och
rubinrödt, som fängslade ögat pä alla håll. »E. R.» i
kolossala bokstäfver, bildade af slipad kristall med
flammande gaslågor bakom, lyste öfverallt. Folkströmmen på
gatorna ökades med hundratal och tusental, och ehuru
polisen visade rätt mycken stränghet, såg man druckenhet
och själfsvåld florera. De trötta arbetarna tycktes ha
blifvit nästan vanvettiga af vederkvickelse och munterhet,
och de strömmande dansande genom gatorna, män och
kvinnor, unga och gamla, hand i hand och i långa rader,
sjungande: »Galen är jag kanske, men jag älskar dig»,
»Dolly Gray» och »Kaprifolieblomman och biet».

Jag satt på en bänk vid Themsens strand och såg
utöfver det ljusglittrande vattnet. Det led mot midnatt
och framför mig såg jag en hel ström af den bättre
sortens festfirare, som undveko de mera bullersamma gatorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 7 20:52:21 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljafgrund/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free