Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eldstrimman och den krälande folkhopen på gården,
ruskade de opp honom så godt de kunde och förkunnade den
hiskliga händelsen. De togo Måns Skeppare och
Hittarps-pojkarna till hjälp och styrkte sig med återstoden i den
sista spanska vinkaggen. Då de ansågo sig ha insupit
tillräckligt mod, smögo de sig öfver gårdsplanen och
öppnade försiktigt de stora logdörrarna.
I häpnad och förskräckelse tumlade de några steg
baklänges och stodo där orörliga, stirrande med vidöppna ögon
och munnar på den underliga syn, som mötte deras blickar.
Kistan stod på sina bockar precis som den stått innan
man bar bort den. Rundtomkring lekte ett svagt ljussken,
locket var aflyftadt, och midt i kistan satt Putta Långhaka
själf i sin hvita svepning. Hon stirrade stelt på dem med
sina stora grönlysande ögon, de ville springa sin väg, men
fotterna kändes tunga som bly. Så öppnade häxan sin
tandlösa mun och gaf till ett skratt så hemskt och skärande,
att de kände det som om man skurit genom ryggraden med
en knif.
Så föllo portarna igen med en smäll, och de stodo där i
mörkret.
VI.
Då gillesfolket vaknade påföljande morgon
konstaterades, naturligtvis fortfarande till allmän skräck och
häpnad, att kistan stod kvar på logen, trots man dagen förut
sänkt den i grafven och dödgräfvaren skottat igen öfver den.
Ingen kunde förklara denna sällsamma händelse, icke
ens prosten själf, och här var tydligen ingenting annat att
göra än att köra kistan tillbaks till kyrkogården och
be-grafva den en gång till. Detta skedde, prosten läste sina
längsta och vackraste böner och besvor den lede Belsebub
väldeliga.
Men det halp ingalunda. Nästa kväll uppstod samma
förskräckliga oväder, och med blixt och brak kom kistan
åter farande genom luften och flög i lågor och svafvelångor in
på logen. Den natten var det inte många utaf gillesfolket
som lade sig att sofva, utan i ängslan och bäfvan gjorde man
slut på så mycket mat och brännvin och svartöl man orkade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
