Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det inte det jag sa’, trollen ä inte så lätta att bli af med.
Nu är käringen ute och flyger och far igen!
Och Anders på Fäladen och alla de andra af gillesfolket,
som ännu kunde stå på sina ben, letade sig väg till dörrarna
och störtade ut på gården.
Där ute möttes de i blåsten af en hisklig konsert.
Bandhunden skällde ursinnigt, hästarne gnäggade, stampade
och sparkade, korna råmade med sina lungors fulla kraft,
alla fåren bräkte, de största svinen hade redan skrikit sig hesa
och smågrisarna klämde i, så de höllo på att skära sönder
både hjärtan och njurar.
Ett stort, svart moln kom seglande fram mot gården,
och ur kanterna slogo blixtar och blå lågor. Midt öfver
gården delade sig molnet, och till alla gillesfolkets förfäran
kom en svart likkista svängande sakta nedåt i ringar.
Portarna till logen flögo opp af sig själfva med buller och brak,
och kistan flög in med hvinande fart, dragande efter sig en
väg af blå eld och kväljande svafvelrök.––––––––-—
Det skulle vara ganska omständligt och inveckladt
att beskrifva de närvarandes känslor och uppförande, ty
fast de voro ungefär barnbarnsbarn af dem, som en gång
låtit häxbålen brinna snart sagdt i hvarje socken, och fast
de trodde på trolltyg och svartkonstböcker, så hade de dock
inte varit med i gamla testamentets dagar och skådat de
riktiga undervärken.
Därför må ingen förundra sig öfver att de, fast en hel
kvart förrunnit sedan det hemska miraklet, fortfarande
lågo och krälade i en oordnad hög på gården. När de
sedermera åter så småningom kommit till sig, rest sig opp
på sina ben och skådat sig omkring, funno de, att den
förskräckliga blåsten lagt sig, att himlen var nästan klar,
att några bleka stjärnor leende tittade ned på dem och att
allt var tyst och stilla. Endast då och då skrapade en häst
med hofven eller röck i grimskaftet. Troende att de sett i
syne stultade de flesta in igen i ryggåsastugan eller gingo
att lägga sig att sofva i småkamrarne eller oppe på höskullen.
Men då Anders på Fäladen och Stuta-Sven ändtligen
fått tag i änkemannen Pär, som vaknat vid den stora
skräl-len och mycket omomad kommit ut på förstutrappan,
hvarifrån han utan att klart fatta något stirrat på den blå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
