Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt under det de andra för spända åror rodde i land med
en fart, som voro de jagade af afgrundsandar.
Men aldrig fick man veta, hvad som händt därnere i
det mörka djupet.
Röde Hemming låg så godt som mållös i fyra dagar,
och talade han något, så var det några enstaka, förvirrade
ord, men hvar och en kunde begripa, att något
förskräckligt måste ha tilldragit sig därnere vid hafvets botten. Och
på natten till femte dagen försvann han, utan att någon
visste hvart han tagit vägen.
Ännu värre var det med Kalle Klyfvarbom. Han
låg i feber och yrade en hel vecka, utan att någon människa
kunde få ett klokt ord ur honom. Och då han småningom
kryade till sig, så han kunde gå uppe, var det uppenbart,
att han var vorden vansinnig för lifvet. Hans svarta hår
hade blifvit nästan hvitt, hans ansikte var fullt med rynkor,
och han gick där som en skugga för sig själf och för världen.
Om ett par år dog han, och hemligheten tog han med
sig i grafven på den lilla enkla kyrkogården däruppe bland
ljungbackarna.
Af det förlista främmande skeppet såg man aldrig mer
ett spår. Det hade tydligen glidit från Galgpliggen ut i
det omätliga djupet. Såvida inte den lede själf dragit i
väg med det för att ha det till en lustjakt på sina
svafvel-sjöar, som en grånad visdomsman uttryckte sig.
Men ännu håller sägnen i sig, att det fanns en stor
glimmande skatt, och att de bägge olycklige, som störtat
sig i djupet, vetat något därom.
Och det var väl därför som det bleka skenet i stilla
kvällar städse lekte kring Galgpliggen.
III.
Skeppar Hemming var och förblef försvunnen. Hans
stuga var, som sagdt, den präktigaste, där den hängde
uppe bland klipporna med en liten sluttande
trädgårdstäppa omkring sig, där lavendel, stora georginer och
eldröda pioner samt mångfaldiga andra af markens fagra
blomster prunkade i all sin härlighet. Och grann var den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
