Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niskor. Ett annat resultat var att John Finkelman
började bringa mig ur jämvikten igen. Han
inficie-rade mig med min gamla långvariga sjukdom, så att
jag åter började jaga efter Sanningen för att rycka
slöjan av henne. Det kom gradvis. Mina tankar
började bli mulna igen, fastän det gick långsamt.
Ibland slog mig nog tanken på varthän mitt
ständiga supande till sist skulle leda. Men John
Finkel-man förstod godt att tysta ned sådana frågor. »Kom
så ta vi oss ett glas och jag skall tala om alltsammans
för dig», är hans sätt. Och det klickar aldrig. Till
exempel:
Jag hade varit utsatt för en olyckshändelse, som
krävde en kinkig operation. En morgon, en vecka
efter det jag kommit ned från operationsbordet, låg
jag i min sjukhussäng, klen och matt. Solbrännan i
min hy hade förvandlats till sjuklig gulblekhet, så
mycket som kunde ses under min groende
skäggbotten. Doktorn stod vid sängen och skulle just till att
gå. Han sneglade ogillande på cigarretten jag rökte.
»Det där borde ni låta bli», förmanade han. »Det
går aldrig väl i längden. Se på mig.»
Jag gjorde det. Han var ungefär vid min egen
ålder, bredaxlad, högbröstad, med klara ögon och
kinder som lyste av hälsa. Man kunde knappast se ett
vackrare praktexemplar till man.
»Jag rökte också förr», fortfor han. »Cigarrer.
Men jag slutade. Och se på mig nu.»
Mannen var stolt, och det med rätta. Men inom
en månad var han död. Det var inte någon
olyckshändelse. Ett halvt dussin olika bakterier med långa
vetenskapliga namn hade angripit och förstört honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
