Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. På Makaloa-mattan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du kom hem året därpå hade han brutit sin rygg och
sin ryttares nacke under jakten efter vildboskap uppe
i Mauna Kea. Du hörde talas om det — den där unge
amerikanske sjöofficeren.”
”Löjtnant Bowsfield”, nickade Martha.
”Men Hilo! Jag var den första kvinna han burit
på sin rygg. Han var tre år, nära fyra, och nyss
in-riden. Han var så svart och blank att ljusreflexerna
på hans hud voro som skimrande silver. Han var den
största ridhästen på ranchen, fallen efter Kings
Spark-lingdow och ett sto ute från betesmarkerna och han
hade strövat fritt omkring ännu för två veckor sedan.
Jag har aldrig sett en så vacker häst. Han hade
bergsponnyns runda, bredbringade och välformade kropp,
och hans huvud och hals voro som på ett äkta
fullblod, smidiga men fylliga, med förtjusande livliga
öron, inte för små och retliga, inte heller för stora
och flegmatiska som på en mula. Och hans ben och
fötter voro också härliga, felfria, stadiga och pålitliga,
med långa elastiska karleder som gjorde honom till
ett underverk av lätt och ledigt behag då han var
sadlad.”
”Jag minns att jag hörde prins Lilolilo säga till
onkel John att du var den bästa ryttarinnan på hela
Ha-waji”, avbröt Martha. ”Det var två år efteråt, då
jag kommit tillbaka från skolan och du ännu bodde
på Nahala.”
”Sade Lilolilo det!” utbrast Bella. Hon nästan
rodnade, och hennes bruna ögon glänste då hon slog
en bro över till sin älskade som varit död och multnad
i nära ett halvt århundrade. Med den fina blygsamhet
som är medfödd hos Hawajis kvinnor beslöjade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
