Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en stund, som han sa. Men han kunde inte övertala Elijah att
följa med. Elijahs själ hade blivit svedd av svälten och han
behärskades nu helt av ångest att få uppleva den igen.
— Jag står inte ut att skilja mig från käket, förklarade han.
Jag vet att det bara är fånerier men jag kan bara inte hjälpa
det. Det är med nöd och näppe jag kan gå från bordet när jag
är propp mätt och inte kan få ner en tugga till. Jag drar ner
tillbaka till Circle City och slår läger vid ett förrådshus till
dess jag blivit bra igen.
Ljusan Dag stannade kvar ett par dagar till, samlade krafter
och såg över sin torftiga utmstning. Han tänkte färdas med
lätt packning, själv bära trettiofem kilo och sen klövja sina
fem hundar på indiansätt med femton kilo var. Han förlitade
sig på Ladues berättelse och tänkte följa Bob Hendersons
exempel och leva praktiskt taget enbart på kött. När Jack Kearns
pråm lastad med sågverket från Lake Linderman lade till vid
Sixty Mile, stuvade Ljusan Dag ombord sin utrustning och
sina hundar, överlämnade ansökningshandlingen för
stads-utstakningen till Elijah som skulle låta registrera den och
redan samma dag var han framme vid Indian River.
Sjuttiofem kilometer uppåt floden, vid en bäck som man
hade nämnt för honom som Quartz Creek märkte han de första
spåren av Bob Hendersons arbete, likaså vid Australia Creek
femtio kilometer längre bort. Veckorna gick, den ena efter den
andra men Ljusan Dag träffade aldrig på den andre mannen.
Dock fann han att det var gott om älg och både han själv och
hundarna mådde bra av köttdieten. Han fann guldspår men
inte mer än vad som gav timlönspengar vid ett dussintal
sandbankar som sköt upp över vattenytan. Det var gott om
guldstoft i ett tjogtal bäckars grusbäddar och det gjorde honom
mer övertygad än någonsin att det låg en ordentlig fyndighet
av grov guldsand och väntade på att upptäckas. Ofta såg han
mot bergryggarna i norr och undrade om det var därifrån
guldet kom. Till slut följde han Dominion Creek till dess källor,
gick över vattendelaren och kom ner mot Klondyke längs den
andra bifloden, den som senare kom att kallas Hunker Creek.
Hade han hållit sig till höger om den stora toppen hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
