Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böcker och fann att han fortfarande tjänade en dollar och
sextio cent om dagen.
— Så jag stack från det hela, slutade Jones. Jag gick ut
på luffen för ett år och jag gjorde upp räkningen med
järnvägen. Småsaker behöver jag inte prata om, men en
sommar kom jag över Sierra och då satte jag en tändsticka till
deras snöskärmar. De fick en trivsam liten
trettiotusendollar-brand. Det tyckte jag gjorde oss kvitt efter den där
petacha-historien.
— Är du inte rädd för att berätta sånt? frågade Ljusan Dag
allvarligt.
— Inte ett dugg, svarade Jones. Dom kan inte bevisa det.
Ni kan säga att jag sagt det och då skulle jag bara säga att
jag inte alls sagt det och va fan var det för bevis att komma
med inför en jury..
Ljusan Dag gick in på sitt kontor och funderade över vad
Jones berättat för honom. Tog ut allt vad som kunde tas ut.
Ända uppifrån och ner var det det enda spelregeln och det
enda som kunde hålla spelet igång var att det föddes en idiot
i minuten. Om det hade fötts en Jones i minuten så hade
spelet tagit slut ganska fort. Det var tur för spelarna att arbetarna
inte var som Jones.
Men det fanns andra och större sidor av spelet. De små
affärsmännen, småhandlare och såna, tog ut så mycket de
kunde ur arbetarnas produkter, men egentligen var det de
■stora affärsmännen som skötte arbetarna genom de små
affärsmännen. När allt kom omkring fick dessa småföretagare som
Jones i Petacha inte ut mer än som motsvarade arbetslön om
<de varit arbetare. I verkligheten var de också bara anställda
hos de stora affärsmännen. Sen fanns det ännu högre upp de
verkliga jättarna. De använde sig av väldiga och invecklade
utrustningar för att i stor skala tränga in mellan
hundratusentals arbetare och deras produkter. Dessa jättar var inte så
mycket rånare som de var spelare. Och eftersom de främst var
spelare och inte nöjde sig med sin egen vinst gjorde de raider
mot varandra. Denna del av spelet kallades storfinans. Alla
arbetade i första hand med att råna arbetarna, men då och då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
