Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 18 - Kapitel 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hotell. Om jag bara hade vetat då vad jag vet nu, hade jag
friat bums på fläcken samma dag hon började arbeta för mig.
Enligt vad hon säger så skulle det ha varit det lämpligaste
ögonblicket. Hon tycker allt bättre och bättre om mig och ju
bättre hon tycker om mig ju mindre vill hon gifta sig med
mig. Vad ska man nu tro om det? Hon måste ju driva med mig.
KAPITEL 19
En regntung söndag några veckor senare friade Ljusan Dag
än en gång till Dede. Liksom första gången behärskade han
sig till dess att hans hunger efter henne övermannade honom
och svepte iväg med honom i den röda bilen ut till Berkeley.
Han parkerade åter bilen flera kvarter bort och gick till fots
fram till huset. Men värdinnans dotter sa honom att Dede var
ute, tillade sen vid närmare eftertanke att hon var ute och gick
i bergen. Vidare gav flickan honom också anvisning i vilken
omgivning han skulle ha lättare att finna henne.
Ljusan Dag följde flickans instruktioner och snart förde
vägen honom förbi de sista husen och sedan upphörde vägen där
de första branta bergssluttningarna tog vid. Luften var fuktig
av det kommande regnet, för stormen hade inte brutit ut ännu
även om den ökande vinden meddelade dess antåg. Så långt
han kunde se fanns inget spår av Dede på de mjuka
gräsbe-täckta sluttningarna. Åt höger var en stor dunge högvuxna
eucalyptusträd, de växte tvärs över dalen och steg åter på nästa
sluttning. Här var rörelse och ljud. De höga, smalstammade
träden svajade fram och åter i blåsten och deras grenar
skrapade mot varandra. I de kraftiga vindstötarna hördes över
knakandet och gnisslandet ett djupt skälvande ljud som från någon
oändligt stor harpa. Eftersom han kände Dede var Ljusan Dag
säker på att han skulle finna henne någonstans i denna dunge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
