Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes ögon till dess hon kastade huvudet tillbaka och skrattade
på sitt vanliga, pojkaktigt uppriktiga sätt.
— När kommer dom där karlarna för att packa åt mig?
frågade hon.
Och åter skrattade hon och gjorde ett fåfängt skenförsök att
undvika hans björnramsliknande armar.
— Kära Elam, viskade hon. Kära Elam. Och för första
gången kysste hon honom av egen vilja.
Hon körde smeksamt sina fingrar genom hans hår.
— Dina ögon är helt gyllene nu, sa han. Jag kan se in i
dom och förstå precis hur mycket du älskar mig.
— Dom har varit helt gyllene inför dig under en lång tid.
Jag tror att dom alltid kommer att vara det på vår lilla gård.
— Ditt hår har guld i sig också, ett brinnande guld. Han
vände plötsligt hennes ansikte och höll det mellan sina
händer och såg djupt ner i hennes ögon.
— Och dina ögon var helt gyllene för ett par dagar sen
när du sa att du aldrig skulle gifta dig med mig.
Hon nickade och skrattade.
— Du skulle ha din vilja igenom, sa hon. Men jag ville
inte vara medskyldig till en sån galenskap. Alla dessa pengar
var ju dina, inte mina. Men jag älskade dig hela tiden Elam,
just som den stora pojke du är som slår sönder sin
trettiomiljoners leksak när du har tröttnat på att leka med den. Och
när jag sa nej så visste jag hela tiden att det var ja. Och jag
är övertygad om att mina ögon var gyllene hela tiden. Jag
var bara rädd för en enda sak och det var att du inte skulle
lyckas förlora allting. Och det berodde på, älskade, att jag
visste att jag skulle gifta mig med dig ändå och jag längtade
så fruktansvärt efter dig och gården och Bob och Wolf och
dessa tagelbetsel. Ska jag berätta en hemlighet för dig? Så
fort som du gått så ringde jag upp den jag sålt Mab till.
Hon gömde sitt ansikte mot hans bröst för ett ögonblick
och sen såg hon upp i hans ansikte med ett glatt skimmer över
ansiktet.
— Du förstår Elam, trots allt vad mina läppar sa så hade
jag bestämt mig redan då. Jag måste gifta mig med dig bara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
