- Project Runeberg -  Revolution och andra essayer /
147

(1927) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det nittonde århundradet», skola de kommande
århundradena säga, »och sedan tyckte de att det var omöjligt att
förstå honom, och därpå visste de inte vad de skulle
tycka.»

Men detta är för strängt. Det passar endast in på den
klass som spelar en liknande roll som pöbeln i det antika
Rom. Det är den obeständiga, pöbelsinnade massan som
sitter på staketet, alltid färdig att ramla hit eller dit och
klumpigt klättra upp igen; som väljer en demokratisk
förvaltning den ena gången och en republikansk den nästa;
som upptäcker och upphöjer en profet i dag för att stena
honom i morgon; som gör väsen av den bok som alla
andra läsa för tillfället, utan något annat skäl i världen än
att alla andra läsa den. Det är godtyckets och
kaprisernas klass, modets och den sista käpphästens, den
obeständiga, heterogena, pöbelsinnade och pöbelspråkiga massan,
den allra senaste tidens »apfolk», om man så vill. Nu
läser den kanske »Den eviga staden». I går läste den
»En kristen», och några dagar förut läste den Kipling.
Ja, det är nästan en skam för honom, men de där
människorna läste honom. Nå, det var inte hans fel. Om
han berodde av dem, är det rätt åt honom att han är död
och begraven och aldrig mera skall stå upp. Men för dem
har han, som väl är, aldrig levat. De bodde att han levde,
men han var lika död då som han är nu och som han
alltid skall vara.

Han kunde ej rå för det, ty han blev modern, och det
är lätt att förstå. Då han låg sjuk och kämpade en hård
dust med döden, sörjde de som kände honom. De voro
många, och ända till de Sju Sjöarnas stränder uttalade
många röster sin sorg. Då började den pöbelsinnade
massan ivrigt höra sig för om denne man som så många sörj-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:45:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljrevolutn/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free