Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Huru mäster Gervasius kom att uppbära arrendet från Myllyranta kvarn och hvad därvid tilldrog sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på hans orakade hufvud, elghudskyllret öfver hans breda
bringa och ett ansenligt slagsvärd i bältet vid hans sida
tillfyllest utvisade att mäster Gervasius ingalunda
förlitade sig endast på sina andeliga vapen. För
närvarande hade han just slutat sin uppbörd och satt vid
trappan utanför kvarnstugan, sysselsatt med det lofliga
förehafvandet att pröfva musten af Myllyrantas
hembryggda midsommaröl, under det att hans blickar
likgiltigt hvilade på det sköna sommarlandskapet med
strömmen i förgrunden.
— Bra skjortlärft det där, Inkeri, yttrade han
flegmatiskt till en frodig äldre kvinna, som höll på att
utbreda väfvar till bleke på den gröna gårdsplanen. — Hvitt
lärft, som inte mycket ger efter klosterlärft; men
ni har ju också i er ungdom tjenat i klostret.
Detta, liksom allt det följande, yttrades på finska,
emedan endast prästerne, köpmännen och en del af
adeln vid den tiden talade andra tungomål, tyska lika
mycket som svenska, oberäknadt latin, som de andlige
lärde i Raumo klosterskola.
Den tilltalade, hvilken var ingen mindre betydande
person än kvarnföreståndarinnan eller arrendatorskan
själf och så att säga den lilla byns egentliga medelpunkt,
svarade med flink tunga och utan att se upp från väfvarna:
— Går väl an, mäster. Sankt Brita har gifvit oss
långt lin i år, och något har man lärt sig i sina unga
dagar, den tiden jag tjente hos salig abbedissan Ingegerd,
som skam att säga stått fadder åt mig, efter far min
var portvakt i klostret. Gud fröjde själen, det var en
bra fru. I hennes tid gick allt som det skulle, och
fullt opp fanns att både byka och väfva, skulle jag tro,
men nu är det andra tider, mäster Gervasius; man hör
intet annat än örlig och gudsförsmädelse. Och rätt så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
