Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Huru David blef emottagen i Ljungars slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hvem är du själf? frågade rösten, bedragen i
sin förväntan.
— Jag är David från Myllyranta, svarade gossen,
och har blifvit nedrigt fången, när jag kom att begära
hjälp mot herr Stens hofmän.
— Då får du länge vänta, stackars gosse, återtog
rösten. Jag är Goliath, herr Bos trotjenare och fogde
på slottet. Sedan två veckor försmäktar jag i detta
fängelse för det att jag lydt min herres befallningar.
Vet, att det nu är fru Ursula och Malko som råda i
slottet. De ha bortskickat eller röjt ur vägen alla som
varit herr Bo tillgifne, och helgonen veta hvad de hafva
i sinnet, men godt kan det inte vara. Herr Stens
hofmän, säger du? Gud gifve, David, att vi kunde beskydda
vår herres barn!
— Vi skola bryta oss ut, Goliath, vi äro två, vi
skola bryta oss ut! sade David, åter modigare, när han
fann sig äga en kamrat i olyckan. Han begynte ana,
att fru Ursulas förräderi, hans egen fångenskap och
herr Stens anslag stodo med hvarandra i något hemligt
sammanhang.
— Att bryta oss ut är omöjligt, svarade fången.
Jag känner murarna; förr skulle korpen hacka Ljungars
klippa i stycken. Dessutom är detta bvalf till hälften
under flodens yta. Men — fortfor han, sänkande rösten —
låt oss passa på, David, när Malko nästa gång hämtar oss
mat, ifall det icke är meningen att låta oss hungra och
törsta ihjäl. Så snart han öppnat min dörr, så tag honom
om benen, pojke, jag vet du är stark, och sen må Sankt
Brita sörja för resten. Låt oss tilldess hafva tålamod och
nu ej vidare tala med hvarandra; väggarna hafva öron.
David lofvade att göra sitt bästa, och det blef åter
tyst som en graf i det mörka hvalfvet. Minuterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
