Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Ett märkvärdigt kapitel om hvad som vidare hände David på Ljungars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Davids mod växte allt mera, och när gestalten efter
de sista orden rörde sig åt höger i hvalfvet, kände han
sig nog stark att följa henne. Men i detsamma rann
det honom i hågen, att Ljungars hvita flicka så ofta förr
hade förvillat honom i skogen. Hans gamla misstroende
vaknade, och han stannade, brydd af tanken att det var
ett hedniskt spöke han nu ville följa. Mor hade sagt
honom, att detta var en synd mot helgonen.
Den hvita flickan tycktes läsa hans tankar, ty hennes
små läppar rörde sig åter, och hon sjöng, i det hon
vinkade honom med handen:
Utan fruktan på mig blicka,
jag är Ljungars bleka flicka.
Ljungars barn i nöd och fara
Ljungars barn vilt jag bevara.
Hopp och mod,
gosse god!
Utan fruktan på mig blicka;
jag är Ljungars bleka flicka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
