Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. En statsman i svåra tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle konungen säga härom? Det var i synnerhet detta
man var nyfiken att höra.
Men det var mörker och storm på Ålands haf och
budskapen läto länge vänta på sig. Orolig, men tyst
och försiktig hade biskop Arvid stängt sig inne i Kuustö,
dit han vid danskarnes annalkande låtit föra sina och
kyrkans förnämsta dyrbarheter. Han vågade sig icke
mera till Åbo, sedan slottet fått dansk besättning; men
han aktade sig väl att låta märka sin fruktan. Han
mådde icke väl, han kunde icke lämna sina rum i den
skarpa höstluften; hvilket likväl icke hindrade honom
att i största hemlighet själf inspektera borgens
försvarsanstalter och tid efter annan öfvertyga sig om vakternas
påpasslighet, hvari han troget bistods af sin stallmästare
David. Kanske hviskade också hans afundsmän och
belackare, att han framför andra var den, som i tysthet
underblåst de finske herrarnes misstroende mot konungen
och varnat dem för att resa till kröningen; men så
hviskade andra i stället, att det äfven var han, som med
beredvillighet låtit mottaga de danska trupperna och sörjt
för deras rikeliga förplägning i Åbo; ja att han redan i
Juni detta år, under de uppriktigaste försäkringar om
sin stora glädje och beständiga tillgifvenhet, gratulerat
landsförrädaren biskop Gustaf Trolle till dennes
återinsättande i Upsala biskopsdöme. Således måste ju
hvarje misstanke om biskop Arvids mindre tjenstvilliga
sinnelag mot konung Kristian vara idel förtal.
Det var naturligtvis också i de mest fredliga afsikter
och till att förekomma onödig blodsutgjutelse, som biskopen
låtit till Kuustö undanföra ett stort förråd af alla
slags vapen och, till än vidare säkerhet, nedgräfva dem
i slottskällrarna. David hade förstått så hemligt bedrifva
detta oskyldiga smuggleri, att själfva slottets trogna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
