Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Huru två unga fröknar reste från Kuustö till Nådendal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det har du visst. Du kallar mig ej mera du.
Du inbillar dig att du är min beskyddare. Du skulle
kanske ha lust att lämna mig i kung Kristierns våld,
bara för att visa mig huru mäktig du är!
— Jag lämna er i kung Kristierns våld! Förr
skulle juten plocka mig sönder som torrt gräs! Men ni
är nu en hög adelig jungfru, Bcata, och jag är blott en
stackars väpnare, som måste anse det för den största
ära, när jag får hålla er stigbygel eller lyfta er släde ur
gropen, om det behagar er att köra omkull.
— Du är odräglig. När du ännu satt på din mammas
knä, kunde du brottas med björn i skogen; men
sedan du blifvit lång och stark och bär vid din sida
ett svärd så godt som ett annat i dessa tider, tänker du
ej på större ära, än att i alla dina dagar förblifva en
simpel stalldräng!
— Och nyss sade likväl Beata att jag var högfärdig!
suckade David.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
