- Project Runeberg -  Ljungars saga /
320

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Fru Ursulas page

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

du, sa’ jag, tills vi träffas härnäst! Du skulle ha sett
hur han tog till fötter, så lång han var

— Det undrar jag inte på, sade Birger, och innan
de hunnit halfva vägen, hade han lyckats vinna Kycklingens
synnerliga bevågenhet genom att vid första tillfälle
begära af honom lektioner i ridkonst, bågskjutning, fäktning
och andra ridderliga öfningar, hvaröfver den lille
hoppfulle bondplågaren icke var litet stolt. Vänskapen
bekräftades ytterligare meddels en liten hare, som Birger
lyckades fånga vid vägkanten och räckte åt sin beskyddare.

— Om du tar tjenst hos vår fru, så kan du med
tiden blifva min stallknekt, sade Kycklingen med en nedlåtande
nick, som klädde honom förträffligt.

Tredje kamraten i sällskapet fortfor emellertid att
tyst och likgiltig rida förut, och så närmade sig tåget
småningom Ljungars slott. Den lilla byn, som beboddes
af slottets landbönder, var, så långt Birger mindes tillbaka,
fattig och usel, men icke heller uslare nu än förr;
man såg till och med några nybyggda hus, och julbrasorna
skeno gladt i skymningen genom de små öppna
gluggarna, hvilka tjenstgjorde som fönster, när de ej
tillstoppades med halm. Slottet själf tycktes starkare
befästadt nu, än under herr Bos tid; det hade gentemot
det gamla tornet vid vindbryggan fått en ny bastion,
hvarifrån ingången kunde bestrykas af bågskyttar; murarna
tycktes påhöjda och med omsorg underhållna; på
strandsidan af slottet, som skyddades af den alltid ofarbara
forsen, framskymtade fältslangor, som kunde bestryka
den motliggande stranden. Allt utvisade att fru
Ursula förde regementet med stark hand och icke var
sinnad att mottaga gäster utan sitt samtycke. Likväl
hade hon nu emottagit danskar, och på muren visade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free