- Project Runeberg -  Ljungars saga /
337

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Huru Birger af Ljungars frestades att svika sin herre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Nåväl, jag har brefvet; men bed mig icke därom,
jag kan ej visa er det.

— För din, för allas välfärd — Birger, min älskade
son, gif detta bref åt mig, åt din sannaste vän, åt din
andra mor!

Fru Ursula bad så hjärtligt, hennes stora mörka
ögon voro fästade på ynglingen med ett så ömt och
bedjande uttryck, att han kände sina föresatser vackla
och med möda förmådde svara:

— Jag har lofvat, och ett löfte är heligt.

— Men — fortfor den sköna, bedjande frun med
fördubblad enträgenhet — finns något heligare än en
mors bön och fäderneslandets välfärd? Vet, jag har
läst ditt öde i stjärnorna, och där står skrifvet, att du
kan rädda ditt land, eller bereda dess och din egen
undergång!

Det svindlade för Birgers ögon; han kände sig döfvad,
berusad, bländad mer än öfvertygad; han stack handen
i sin barm, där han bar brefvet insydt i liftröjan ...
Då föll hans blick på den gula nålen, som skiftade så
underligt helt nära intill honom vid fru Ursulas bröst ...
Han ihågkom med fasa mjölnarehustruns varning, bemannade
sig, ryckte nålen ur dess plats i sammetströjan
och slungade den långt bort i rummet, där den gula
stenen föll till golfvet, blinkande ännu i sitt fall.

— Där — ropade han utom sig af harm — där
ligger ditt otyg, du svarta trollpacka, och numera skall
du icke hafva makt att förhäxa mig till att svika min
herre!

Likasom för att besanna hans ord, förvredos plötsligt
den sköna borgfruns drag till ett afskyvärdt uttryck af
vrede och raseri. Hon sprang flera steg tillbaka, hennes
nyss så ömma ögon blefvo med ens förfärligt mörka och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free