Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Hämden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 DAGDKIFVERIEK OCH DRÖMMERIEB.
’’Han vill resa. . . resa! O, min Gud!.. . Nej, nej,
det får han icke, det skall icke ske!" utropade hon
slutligen helt högt och reste sig till hälften upp.
"Hvad befaller grefvinnan?" frågade en gammal
betjent, som helt tyst inkommit och oredigt uppfattat
de sista orden.
"Ingenting . .. ingenting, min vän," skyndade sig
Isabella att svara.
"Hvad ar klockan, Svensson?"
"Half nio."
"Ar inte grefven återkommen ännu?"
"Inte ännu . . . men jag tycker mig nu höra en
vagn, det ar säkert han."
"Se efter hvem det ar ... och bär in ljus."
&[i! Svensson gick och Isabella sprang upp, sa snart
dörren var stängd efter honom. Äfven hon hade hört
bullret af en vagn, som körde in på gården; hon
skyndade till fönstret, lutade sitt lågande ansigte mot
rutan, liksom för att afkyla dess glöd, och blickade
forskande ut i qvällsskymningen. Hvad hon såg tycktes
emellertid icke lugna henne, hon tryckte handen hårdt
mot hjertat, strök sig öfver pannan flera gånger med
ett uttryck af otålighet, stampade sakta med foten,
liksom vredgad att icke kunna beherrska den rörelse,
som lik en förtrollning höll henne fången, och skyn-
dade slutligen, lik en ertappad brottsling, då buller
och röster hördes utanför dörren, in i ett annat rum.
Dörren slogs i detsamma upp, Svensson inträdde
med ljus, och efter honom följde Isabellas mor och
grefve Thure, hvilken gick sakta och haltande, samt
stödde sig emot en tredje persons arm.
Denne var en högväxt, axelbred man om tretiofem
ar, med djerfva, markerade drag, korpsvart hår och
mustascher, eldiga Ögon samt högdraget och befallande
maner. Hans blickar flögo liksom sökande omkring
rummet och stannade slutligen på Isabellas qvarglömda
näsduk, hvilken han med likgiltig min tog i det han
satte sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
