Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den försvunne hökaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I detsamma rycktes dörren upp, och en ung herre
visade sig på tröskeln, i hela glansen af ett "bodlejon"
på söndagen.
Den spritt nya och glänsande hatten satt ännu
qvar på hans skinande, nyss brända lockar, hans
svullna och röda händer voro inklämda i guldgula
handskar, och öfver hans mångfärgade väst glittrade
en urkedja, som täflade i skrytsam grannlåt med
kråsnålen, hvilken sammanhöll hans skjorta, af samma
färg och styfhet som ett karduspapper.
Han svängde käppen öfver hufvudet, flaxade med
en silkesnäsduk och gjorde mera buller och bråk,
under det han inträdde, än man skulle kunnat tilltro
tio personer.
"Morgens, morgens farsgubben! Hur står det till
med helsan och kärleken på morgonqvisten? Förb. mig
kommer jag icke lagom att få med af gamla Lottas
frukostrisp ... Ypperligt, ypperligt! Nu skall man
smörja kråset ... eller hvasa mutter lilla?" utropade
herr Geschvinder, under det han tog i den surmulna
hushållerskan, svängde om med henne, oaktadt hennes
motstånd och arga blickar, och struttade sedan fram
till herr Kutting, alltjemt låtande käppen cirkulera
mellan fingrarne på ett ganska vådligt sätt för hans
patrons näsa.
"Vå, hur går affärerna? Är rörelsen lika god i
min gamla bod?" frågade herr Kutting med matt röst,
då Geschvinder ett ögonblick hemtade andan.
"Sanningen att säga, så har den minskat något
på senaste tiden."
"Det kunde jag tro ... det kunde jag tro," afbröt
gubben med ett leende, liksom af stolthet och belåtenhet.
"Den drummeln Gösta flyttade, som farbror vet,
och bönderna sakna honom, han hade så godt munläder
och kunde prata så bra, men vi ska nog arbeta
upp oss igen, har ingen fara," fortfor den elegante
hökaren, gnuggande sina händer och kastande sig i
soffan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
