Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den försvunne hökaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖBS VUNNE HÖKAREN.
217
muntert och klappade lilla Tilly, som blott tryckte sig
ännu närmare intill henne och låtsade sofva, för att
icke blifva nedsläppt på marken.
"Men emellertid glömmer ni edra talanger, Thea,
och för ett lefnadssätt som icke passar er..."
"Det som ar nödvändigt, ar alltid passande, och
hvem vet, det kan väl komma en dag, då mina
talanger, som ni kallar dem, kunna bli af samma värde
för mig, som det i dag ar att sköta ett mjölkmagasip.
- Den största vishet ar att kunna ratta sig efter
förhållandena."
. "Min Gud, Thea, jag tycker ni ar nästan alltför
förståndig, for att icke vara mera an nitton ar. . ."j
"Ja, jag tycker nästan sa sjelf," sade Thea skrat-
tande, "men jag vill trösta er med, att det egentligen
ar alla min mors lärdomar, jag nu upprepat till min
egen uppbyggelse och för bättre minnes skull."
"Ni tänker då icke sjelf detsamma?"
"Jo visst, men, ser ni, tanken ar en sak och
’ handlingen en annan, som bra ofta faller sig rätt svår.
.Tag söker emellertid äfven tillämpa dessa lärdomar sa
mycket jag förmår. . . Men, min Gud, klockan slår nu
åtta. Sa länge vi suttit här! Jag vågar icke dröja
längre... Adjö, herr Jakob! Adjö, Tilly! Ack, vet
ni, jag misströstar icke att till och med kunna få
återtaga Tilly. . . Deraf ser ni, huru allsmäktig jag
blifvit .o.."
"Åh, tror ni, att jag tviflar på er allmakt? . . .
Men nyttja den icke för att återtaga hunden!... Jag
skulle icke kunna lefva utan honom."
"Hvilken öfverdrift af er, den fullkomliga upp-
riktighetens försvarare! ... Se sa, tag honom nu, annars
följer han mig."
"Nar får jag återse er? Skall jag vänta lika
"Åhnej, jag blir allt mera oberoende med hvarje
och kan nu gå ut nästan när jag vill, det vill
saga, när jag har tid/’
Claude Gerard. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
