- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
232

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den försvunne hökaren.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232

DAGDBIFVERIER OCH DROJMMERIER.

"Se sa, Lotta, trösta dig nu!" sade Jakob del-
tagande. "Du stannar ju hos mig, och vi bo Mr till-
sammans, som vi ha gjort förut. Inte har du sa ofta
svultit för min skull, för att vi nu skulle skiljas åt...
Hvad som nu ar mitt har äfven du del i, och vi
komma nog öfverens."
"Han ar en hederlig gosse, Jakob, det vet jag
nog, men han har just inte sa mycket att dela med
sig, tycker jag . . . Det förefaller mig ändå bra besyn-
nerligt för alla de gånger jag oförvarandes kommit in
och sett patron sitta och räkna stora bundtar med
penningar. . . han blef alltid ond för jag kom, men jag
såg det likväl. . . Jag kunde väl tro, som barnungarne
derute sade i går, att hin onde tagit den elake gubben
lifslefvande och alla hans penningar med . . ."
"Tyst, Lotta! Säg icke sa ... Det gör mig ändå
ondt om honom, fast han aldrig gjorde annat an grä-
lade på mig."
"An mig då?... Och ändå mins jag nog en tid,
fast det ar längesedan, då han hade godt om söta ord
minsann... Jag var ung då kantänka.,. Ack, den
gamle, snåle mullvaden! ... Om jag kan begripa, hvar
han gjort af alla sina pengar ..."
"Åh! Han har tagit dem med sig, i fall han
verkligen hade några, och rest till Amerika kanhända,"
sade Jakob skrattande.
"Han säger något, Jakob! Tänk om han skulle
ha rymt,* bara för att komma ifrån mig?" utbrast Lotta,
häpen öfver denna nya idé.
"Det hade då varit mycket brådtom, efter han
gett sig af i nattrock och tofflor ..."
"Och nära sjuttio ar gammal. . . Nej, nej, det ar
aldrig möjligt!" mumlade Lotta skakande på hufvudet.
"Hur som helst, sa ha vi nu detta lilla huset och
tvåtusen riksdaler dessutom ... Ack, Lotta, sa lycklig
jag ar! ... Jag skall snygga upp allting härinne och
göra trädgården i ordning och köpa möbler alldeles
nya och vackra, och kläder åt oss bada två och bohag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free