Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
låta någon inträda, hade i ett ögonblick alldeles
förbryllat mig.
"Tillstå, Konrad, att vi äro alla smålänningar
inför vår herre, åtminstone nattetid; jag var ett
ögonblick precis lika klok som jungfru Lisa, hvars rädsla
vi funno sa löjlig," sade jag och vände mig till Konrad,
som stod lika orörlig som jag sjelf.
"Jag tillstår det, och det för en oläst dörr, som
luftdraget från fönstret öppnar," svarade han skrattande.
"Nåväl! Emellertid äro vi nu stämda för att
finna något mystiskt i dessa rum, och det är ett skäl
mera att genomvandra dem."
Vi gingo ut i korridoren, som var fullkomligt
mörk, och kommo snart till den stora försalen; här
funnos tvenne dörrar på samma sida som trappan midt
emot oss. Till höger lyste månen genom tvänne höga
fönster åt gården och till venster på motsatta väggen
var, som det tycktes, stora ingången till våningen
genom en dubbeldörr med utskurna sirater och ett
stort messingslås. Det var denna dörr vi först försökte
öppna, men den var stängd och nyckeln urtagen; med
lika liten framgång undersökte vi den andra. Vi
kommo icke längre än till biljardsalen, i hvilken vi
voro, och möjligen ned i undra våningen, som troligen
icke innehöll annat än kök och dömestikrum.
"Det tycks som vår upptäcktsfärd skulle få ett
hastigt slut; vi komma ju ingenstans," sade Konrad
misslynt, under det han försökte titta genom
nyckelhålet på stora dörren.
"Vi kunna väl kanske komma ned i köket och
handkamrarne; men spökande stekgrisar, kalkoner och
kökspigor äro då ingenting att försaka sin nattro för;
jag tror vi lägga oss nu, ty jag är verkligen sömnig."
Återkomna i våra rum, stängde jag dörren
ordentligt, och sedan jag äfven öfvertygad mig att dörren
i Konrads rum var stängd, lade jag mig och somnade
djupt och tungt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
