Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN GUBBES MINNEN.
397
som jag liksom mera kände än hörde, kom mig att
upplyfta hufvudet.
Aldrig skall jag glömma hvad jag såg och den
obeskrifliga verkan denna syn gjorde på mig.
Strax innanför dörren stod tyst och orörlig en
smärt hvit skepnad; den lutade sig åt dörren, liksom
den lyssnat utåt. Jag visste icke rätt om jag var
vaken eller ej och stirrade, förlamad af en blytyngd i
hela min kropp, oafvändt på den sällsamma uppen-
barelsen.
Ändtligen reste den långsamt upp hufvudet, ska-
kade det sakta, förde händerna till hjertat och suckade
djupt.
I detsamma nedföll branden ifrån ljusveken, ett
klarare sken upplyste det stora rummet, och jag igen-
kände Malins drag.
Ja, det var verkligen Malin, men sådan som jag
skulle föreställa mig henne som död. Hennes ögon
voro öppna, men glanslösa och orörliga, hon var blek
som snö och öfver hennes ansigte låg ett sa främmande
och underligt uttryck, att jag oupphörligt tvekade om
det verkligen kunde vara den varelse jag högst älskade,
hvilken stod framför mig.
Hon var klädd endast i sin nattdrägt och hennes
långa ljusbruna hår föll oordnadt nedåt ryggen. Ingen-
ting antydde att hon såg mig och jag kunde icke för-
moda annat an att hon gick i sömnen; sa var det väl
också, ehuru denna olyckliga sömn var framkallad och
beherrskad af djefvulens konster.
Efter några ögonblicks tvekan, såsom det tycktes,
sväfvade hon fram långsamt och ohörbart till nattduks-
bordet vid sängen, tog hastigt nycklarne, som Anton,
då han afklädde sin herre, lagt der och gick rakt fram
till pulpeten.
Hastigt begrep jag allt; hon var hitsänd af dok-
torn och sin tant, ehuru jag då icke förstod hvad
medel de begagnat. Jag ville resa mig upp, jag ville
tala till henne, ville hindra henne, men jag var som
förlamad, och innan jag hunnit besegra denna domning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
