Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
572
EN JÄGARES HISTORIE».
glesare trakt af skogen, dit månen kunde sanda några
ljusstrimmor, såg dem båda framskymta.
Glad att hafva kommit på spåret igen, skyndade
han framåt, men snafvade i detsamma med foten emot
några stora grangrenar, som lågo på marken och hvari
han intrasslat sig, och föll framstupa. Han kände sig
våt och nedsmutsad på händer och kläder; marken
var troligen sumpig, men utan att akta derpå reste
han sig hastigt och skyndade framåt, rädd att bullret
af hans fall kunnat väcka någon uppmärksamhet.
Vägledd Ömsom genom rasslet af deras steg, öm-
som genom en hastig skymt af dem sjelfva, hade Kon-
rad nästan springande tillryggalagt en, Gud vet hur
lång väg. Den syntes honom åtminstone oändligt lång,
då han med ens förlorade dem helt och hållet ur sigte,
och i detsamma fann sig stående på en jemn väg,
hvarest han efter någon besinning igenkände parken
vid Medevi.
De hade alltså verkligen återvändt dit. Konrad
besinnade sig en stund. Han kunde icke se hvad
klockan var; månen som hittills skymtat fram mellan
molnen, var nu alldeles insvept deri, men troligen var
det långt öfver midnatt; han gick långsamt hem till sig.
Inkommen i sin kammare, letade han tankspridd
efter eldstiekor, utan att finna några. Asken vårtorn;
han måste kläda af sig i mörkret. Emellertid föll det
honom in att, om han dröjde till morgonen utan att
råka Franke, skulle denne antingen verkligen vara
borta eller åtminstone icke insläppa honom; han borde
uppsöka honom ännu i natt, det kunde annars blifva
for sent. Intagen af denna föreställning, påtog han
hastigt andra kläder och gick ut. Just som han till-
stängde dörren, ihågkom han det lilla paketet, som han
hittat, men lugnande sig med att han snart skulle åter-
komma, tog han nyckeln ur dörren^och skyndade bort.
Hvar och en har kanske någon gång anmärkt,
huru alla omständigheter stundom i vårt lif på ett
sätt öfverensstämma uti att föra oss till ett olyckligt
mål, som sedan synes oss sa oändligen lätt att hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
